tisdag

Vi väljer inte när vi blir sjuka, men det känns som att jag har varit sjuk så pass mycket sedan jag flyttade till England att jag borde kunna välja att vara frisk. Jag är nu inne på min fjärde förkylning. Har självdiagnostiserat mig själv med öroninflammation.
Jag hade sovmorgon idag för att min vm inte behövde åka lika tidigt som vanligt. Hon ska ut på jobbresa och kommer vara borta i en vecka, vilket innebär att jag kommer jobba extra den nästkommande veckan för att jag nu har två barn att ta hand om. Ett äkta barn och ett vuxet barn. 
 
För tillfället känns det som att jag bara glider runt. Jag vet inte vart jag har mina känslor eller min närvaro. Jag existerar bara. Jag är inte lycklig men jag är inte heller olycklig. Jag är mest likgiltig till allt och alla. Jag kommer på mig själv med att längta härifrån, längta efter äventyr. Försöker intala mig själv om att det här är ett äventyr, så som jag kände i början. Jag har alltid tänkt att jag är en person som föredrar rutiner, men just nu får rutinerna mig att vilja bryta mig loss från allt jag känner till och är van med. Jag är rastlös.
Jag är inte missnöjd med det jag har, men jag vill ändå ha mer. Jag har upplevt ganska mycket av världen för att vara så pass ung men har fortfarande mycket kvar, så jag lever i det förflutna och i framtiden snarare än nu. När jag inte längtar framåt så längtar jag tillbaka, och jag vet inte hur jag ska komma ur de tankebanorna. För två veckor sen var jag lycklig och nu känner jag mig mest tom.