Ett katt-inlägg

Under tiden jag varit borta så bestämde min mor sig för att tinga en kattunge. Elakt, tycker jag, eftersom att när jag kommer hem nästa gång så kommer den inte ens vara en kattunge längre.
I might come across as a crazy cat lady, men jag bryr mig inte ens. Jag har haft katt hela mitt liv, och om det är någonting jag saknar här i England så är det just det - att ha katt. 

Anna pyttipanna

På fredag kväll förrförra veckan så kom, efter några förvirrade samtal och många timmars resande, bästa bästa Anna hit. Vi kramades hårt, åt carbonara & cheesecake på finrestaurang, tindrade, pratade och skrattade. Och mitt stackars värdbarn ville så gärna umgås med oss, men hon var så blyg att hon gömde sig i ett hörn bakom en garderob och grät istället. 
 
Vi spenderade helgen med partaj, massa gott och lite shopping innan vi åkte hem till Sverige tillsammans på måndagen. Åååh, att ha en av sina bästa personer så himla långt borta är ingenting jag rekommenderar. Beroende på hur en ser på det kanske jag är den som befinner mig långt borta. Men oavsett, avstånd suger. Det suger hårt. Tacka gud för skype. 

The return of den dåliga bloggaren

Jag är tillbaka i London, jag lever och jag ska ta mig tid till att sammanfatta allt som hänt sedan sist. Jag tänker inte låtsas att allt är guld och gröna skogar för tillfället bara för att jag haft lite ledigt, för det är det inte. Men det börjar ta sig. Det börjar bli bättre.