Ett halvår senare

Nästa vecka är det 7 (!?!) månader sedan jag flyttade hem från mina drömmars land. Jag kan inte fullt förstå var tiden har tagit vägen, och inte nog uppskatta alla fantastiska saker jag haft äran at få uppleva sedan flygplanet damp ner på arlandas landningsbana. Här kommer ett urval av bilder som sammanfattar en väldigt, väldigt liten del av det som hänt sedan jag senast uppdaterade.
Jag har vaknat till magnifika solupgångar, blivit nollad, gått på sittningar, ordnat et sushiparty och druckit mängder med vin. Jag har blivit utsedd till "årets nolla" och jag har pluggat, pluggat, pluggat, tränat, pluggat, pluggat och skrivit tentor.
Jag har ätit bananpannkakor på balkongen i vårsolen så många gånger att inte ens alla Uppsala-studenters fingrar skulle räcka till i räkningen. Jag har träffat så fantastiska människor som nu är en så naturlig del av min vardag att det känns som att vi känt varandra i långt mer än 7 månader. Jag har skrattat tills jag gråtit, både åt mig själv, åt andra och med andra, men jag har också gråtit tills jag somnat. Livet är inte alltid så lätt och glamoröst som det kan framställas, och jag är otroligt tacksam för alla människor i min närhet som har kunna relatera, stötta och trösta.
Dessa återkommande motiv kanske ni känner igen? Efter två månader av otroligt intensivt fysiologi-pluggande kombinerat med jobb så tog jag mig en välförtjänt 5-dagars-semester till ENGLAND och hälsade på bästa Tintin <3 och min värdfamilj. Turistade på väl bekanta gator, brunchade på Le Pain, sightseeade och var på konsert. Träffade Jack Howard ?!?!?!??!!??!?!!, chillade, njöt av den stekande solen och tog igen förlorad tid.
 
Sedan jag kom hem från London har jag, mellan tummen och pekfingret, spenderat vad som känns som 95% av min vakna tid på jobbet. Min sommar kommer inte vara någonting att skryta om när termin 2 drar igång, men jag kommer iallafall ha en load of cash på kontot. Jag hoppas att vi hörs igen om inte allt för lång tid. Ciao

Sista helgen






Igår mötte jag upp Tintin i London för en sista heldag. Vi började med en lååång brunch innan vi anslöt oss till folkmassorna på Oxford street för lite shopping. Fy sjutton vad det regnade. Under hela mitt år här har det aldrig regnat så mycket när jag varit ute. Tack för det avslutet liksom. När vi kände oss färdiga med Oxford street tog vi oss vidare till Covent garden och gick runt lite. Det är nog ett utav mina favoritområden i London. Så himla mysigt. När det var dags för ännu mer mat så bestämde vi oss för att äta på Byron. Eller ja, jag har pratat om att äta där ett bra tag nu för att min kändis-crush älskar Byron. So Jack, if you ever see this, I love you. Just marry me already. 
Efter maten vandrade vi ner mot vattnet så att jag skulle få säga hejdå till London eye och Big ben från min favoritbro, men det var kallt och det blåste, så vi gick snabbt ner igen. Vi hamnade vid ett rullskridskodisko där vi satt pinsamt länge och kollade på människorna som åkte innan vi sa hejdå och gick skilda vägar. Idag har jag i princip bara packat, ätit, tränat och hängt med min värdfamilj, för imorgon smäller det. Tack alla människor som gjort det här året bäst. Är evigt tacksam.

Ett tu tre




I onsdags tog jag mig till Sevenoaks under mina lediga timmar. Som alltid när jag ska åka tåg så var det stora förseningar på grund av ett trasigt tåg som stod stilla någonstans. Jag tog mig iallafall fram och började genast spatsera mot Knole park. Det har kommit att bli en utav mina favoritplatser härikring. Milslånga vägar i ett otroligt vackert landskap. När jag vandrat en stund satte jag mig ned och åt lunch tillsammans med hjortarna.  Efter Knole park vandrade jag runt lite i Sevenoaks innan jag tog ännu ett försenat tåg hem. 
 
Igår hade jag en till vardaglig vardag. Det regnade så mycket under dagen att jag knappt ville kolla ut genom fönstret. Idag hade jag ännu en vardaglig vardag. Under kvällen följde jag dock med till badhuset för att vara moraliskt stöd under O's simlektion. O brukar alltid vara well behaved när jag är i närheten, så var en kombinerad hejaklack och ordningsvakt, typ. 
 
Sedan vi kom hem har jag packat, packat, packat och packat. Packat i, packat ur, packat hit, packat dit. Helt sjukt hur mycket mer saker jag ska ha med mig hem än vad jag hade med mig hit. Och då har jag redan tagit med lika mycket saker hem en gång när jag åkte hem över jul. Vet ej hur detta kommer gå.