mmonkeyface

"En dag kvar. Bara en dag kvar." Det är mitt mantra för tillfället. Den här veckan har inte varit kul. Inte för att den varit annorlunda mot mina andra veckor, utan för att jag just nu inte har någon som helst lust att göra det jag gör. Det är förmodligen det att veckan inte varit ett dugg annorlunda jämfört med föregående veckor som börjar göra mig rastlös. Men nu är det bara en dag kvar. En dag av ingenting annorlunda tills allting blir annorlunda. Imorgon får jag finbesök och på måndag åker jag hem. Imorgon ska jag krama luften ur min bästaste bästis som jag inte träffat på över fem månader. På måndag får jag krama luften ur min bästaste mamma som jag inte träffat på över fem månader. Och min katt. Jag kommer få träffa min bästaste katt. Längtan efter allt detta gör så att den här enda dagen som jag har kvar känns som en miljon år framåt i tiden. Men den dagen är imorgon, och ni skulle bara veta hur mycket jag behöver ta mig förbi den.