ångest
Jobbångest, arbetslöshetsångest, pengaångest, framtidsångest. Men störst av allt; aupair-ångest. Vad har jag gett mig in på egentligen? Ligger efter med ansökningshandlingarna trots att jag inte har jättemycket kvar. Drar mig för att öppna dokumenten, fast det i början var så enkelt. Tror att jag börjar inse vad det faktiskt är jag ska göra. Fantiserar om hur det kommer kännas första kvällen. Flera hundra mil borta, hos någon jag aldrig träffat, i ett land jag aldrig besökt, i en säng jag aldrig använt men som nu är "min". Så ja, vad har jag gett mig in på? Kan inte längre somna på kvällarna om jag inte har min katt bredvid mig. Åh, jag kommer sakna honom när jag är borta. Punkt, punkt, punkt. Det som först kändes spännande och befriande känns nu bara som en stor klump i magen.