Anna pyttipanna

På fredag kväll förrförra veckan så kom, efter några förvirrade samtal och många timmars resande, bästa bästa Anna hit. Vi kramades hårt, åt carbonara & cheesecake på finrestaurang, tindrade, pratade och skrattade. Och mitt stackars värdbarn ville så gärna umgås med oss, men hon var så blyg att hon gömde sig i ett hörn bakom en garderob och grät istället. 
 
Vi spenderade helgen med partaj, massa gott och lite shopping innan vi åkte hem till Sverige tillsammans på måndagen. Åååh, att ha en av sina bästa personer så himla långt borta är ingenting jag rekommenderar. Beroende på hur en ser på det kanske jag är den som befinner mig långt borta. Men oavsett, avstånd suger. Det suger hårt. Tacka gud för skype. 
Publicerat i Äventyr
#1 / / pyttipanna:

alltså älskar dig så himla mycket bästa bästa bästa du!!!